Introduktion

Jag har fått så många frågor om hur man gör för att skriva bra, och fått många uppmaningar till att lära ut vad jag vet, att det är dags för mig att faktiskt försöka hjälpa till. Innan jag börjar vill jag bara klargöra att det jag skriver på intet sätt behöver vara varken det bästa och verkligen inte det enda tillvägagångssättet, bara mina egna åsikter och tankar.

Vad innebär det att skriva?

Med det ur världen kan jag börja gå in på vad som det egentligen innebär att skriva. Jag kan redan nu säga att de som endast vill lära sig skriva för att få bättre omdömen eller annat materialistiskt kan sluta läsa. Det är inte vad jag vill förmedla. Skrivandet handlar om konst, uttryck och känsla. Det är lika mycket en konstform som en målning, och kanske i vissa fall mer. Uttrycket ”En bild säger mer än tusen ord” anser jag är felmyntat. Ett ord kan säga mer än en bild, bara det är rätt ord. En meningen kan säga mer än ett helt fotoalbum, i och med att ord har olika innebörd beroende på vem som skriver, eller läser. ”En bild säger mer än känslolösa ord.” borde man säga istället. Skrift är fantasi, eller möjligheten att utnyttja fantasi. De som inte gillar böcker, de som anser att de är tråkiga, anser antagligen bara att det är långtråkigt att använda sin fantasi på det sättet. Texter ger en stome, en grund, som fantasin kan bygga på, till skillnad från många andra aktiviteter där allting är fastslaget och fullt synligt. För mig handlar alltså text helt och fullt om känslor. Ord som binds samman med ord blir till meningar, och de meningar som följs av andra meningar bildar till slut stycken. Flera stycken på rad kan fördelas på ändlösa vis. Lika många vis som det finns känslor.

Att skriva handlar inte om att tvinga, eller muta. Inte heller att övertala eller förbjuda. När du skriver ska du förmedla. Skriften kan handla om en åsikt, ett förbud eller en känsla, men den ska bara förmedla det, inte göra det jobb textens innebörd ska sköta. Man kan säga att vad du än skriver skapas i två dimensioner, men det kommer jag till vid ett senare skede. När du t.ex. ska skriva en novell, så finns det ju många olika orsaker till varför, men oavsett vilken orsak du har är det alltid en känsla. Sorg, glädje, hopp, svartsjuka, hat, vrede, kärlek osv. De är alla känslor, och de är alla det du ska bygga dina texter på. En text med känsla behöver inte vara rolig eller intressant, men en text med känsla drar till sig och släpper inte förrän känslan avtar eller texten tar slut.

Jag ska försöka visa vad jag menar, och kanske överdriva lite för att visa vad som är skillnaden.

Exempel 1:

Ett tomt hus är läskigt. Där finns spöken och andra skrämmande saker ingen vill veta av. Jag var en gång där, och det var inte roligt, eftersom jag blev jätterädd. Om du inte är galen ska du inte gå dit, ingen smart människa skulle gå dit. Jag gör det aldrig igen.

Exempel 2:

Det som är läskigt med ett hus är tomheten. Spöken som smeker ryggen, och andra skrämmande varelser jag helst hade undvikit att se. Jag vet, för jag var där. Det enda jag kunde höra var mitt hjärtas slag. Det slog av rädsla. Jag anser inte mig själv som smart, och det är därför jag varnar er. Var inte dum som jag. Gå aldrig dit. Stanna hemma i värmen med mig.

Som du förhoppningsvis kan se, har exempel 1 ingen som helst känslomässig närvaro, även om den talar om känslor i texten. Jag valde skräck, eftersom det är en stark känsla, enkel att spegla och förstå. Exempel 1 berättar om att det var läskigt, det förmedlar inte den skräck som kändes. Exempel 2 gör just det. Där är texten en kanal mellan händelsen och läsaren. Det är nästan så att det kittlar lite på ryggen.

Så kom ihåg: Oavsett vad du skriver, lämna aldrig känslan. hur du än skriver eller vilket ämne det än berör. Känslan är allt, och du är känslan.